Voksi åkpåse


Nu har jag fått åkpåsen som jag vann i Lindas julkalender! Kan fortfarande inte fatta det, jag hade en galen tur. Det var svårt o välja färg men tillslut bestämde vi oss för en brun, supernöjd med färgvalet. Brunt o blått är underskattat! Pärlan verka nöjd med påsen, tyckte den va mys. Skrek bara nån minut när jag la ner henne i vagnen... haha det är alltid sån hysteri när vi ska göra något. Säkert en ond cirkel men allt började ju med att Pärlan alltid grät o att vi ständigt fösöker få henne att sluta. Så här ser det ofta ut när jag, Pärlan & Sue Ellen ska på prommis.
Jag lägger ner Pärlan på golvet för att springa och kissa. Pärlan börjar gny. Jag börjar sjunga Imse vimse spindel i ljus ton. Pärlan tystnar. Sen är det dags för det värsta hon vet, ta på sig overall och mössa. Detta görs oerhört snabbt medans jag åter igen sjunger Imse Vimse spindel och ser hysteriskt glad ut. Nu är det kritiska momentet här, lägga ner henne i vagnen. Här börjar Pärlan ALLTID gråta. På´t igen bara, Imse vimse spindel OCH speldosan, ingen idé och spara på krutet. Samtidigt som jag försöker ta på mig gungar jag vagnen och har mitt hysteriska glada ansikte fastklistrat i ansiktet och eventuellt dansar någon dans. Pju, hon tystna. Då är det dags att få på Sue Ellen sin jacka och koppel, ofta spyr hon i samma veva så jag måste torka upp det samtidigt som jag gungar vagnen och svettas som en iller med alla kläder som jag äntligen fått på mig. Sådär, dags för prommenad!
Haha herregud! Jag passa mina föräldrars hundar när Leo bara var två månader och jag känner igen det där. Någonstans glad att jag inte har hund just nu även fast det är underbart samtidigt!