Privata tankar

 Foto: Angelica 
 
Nu kommer ett privat och känsligt inlägg från min sida. Jag har svårt för att dela med mig av mina innersta tankar men jag vill ändå göra det, alltid kan någon känna igen sig och känna sig mindre ensam med sina funderingar. Det snurrar alltid av tankar i mitt huvud, många orostankar och ångesttankar. Jag analyserar och väger saker in i det oändliga, som den sann våg jag är (stjärntecken).
 
När jag fick reda på att jag var gravid blev jag väldigt glad och lite chockad. För mig är det absolut ingen självklarhet att bli gravid eller få barn och olika händelser i mitt liv har gjort miraklet, att bli gravid, ännu mindre självklart. Jag har varit lycklig och tacksam över mitt barn, att få ett till känns märkligt och absolut inget jag tog för givet eller ens hade med i beräkningen.
 
Det är många tankar som brottas i huvudet på en gravid person. Just nu brottas jag med konstiga tankar om att jag aldrig kommer kunna älska någon lika mycket som jag älskar mitt barn. Hon är så perfekt och så fulländad. Hur ska jag kunna älska någon lika mycket som henne?! För mig är det helt oförtåeligt. Samtidigt som jag tänker så så får jag ångest över att jag tänker så om min oskyldiga lilla bebis. Men det hela är nog inte helt ovanligt men det gör det inte lättare för det. Jag har även stor rädsla över graviditeten och förlossningen. Att jag utsätter mig själv för fara och att jag ska dras bort från mitt barn som behöver mig så mycket. Det är tankar jag kan hantera men det är jobbigt när dessa far iväg och visst tar det mycket lycka från nuvarande graviditet.
 
Det som jag har lärt mig genom åren, och via hjälp från olika instanser, är att försöka hantera mina tankar. Att det får vara just tankar och att det imorgon kan kännas helt annorlunda. Jag har kommit en bit på väg men jag har långt kvar, den vägen ska jag fortsätta utvecklas på. För mina barns skull. 
 
11
Åsa Rindstål

Åååh. Jagvhade exakt samma tankar som gravid, förstod helt enkelt inte hur det skulle vara möjligt att dela all kärlek med en ny liten person. Lägg till alla tusen kilo hormoner som finns i kroppen, helt orimligt ju! Du kommer klara det toppen, både förlossningen och att bli tvåbarnsmamma 💗 Vi är gjorda för detta ☺ att föda barn och att älska barn!

Vardagsfasoner%20-%20Ida

<3

Mirre - Sweetwords

Tror det är fullt normalt att tänka så, det är väl inte så konstigt, men man har plas får fler i sitt hjärta. Tänk du har plats för både Kj, Ellen, och nu lillis i magen

Silly Me

Hoppas du får bra stöd! Det är nog inte ovanligt med såna tankar.

Lund Johanna

Alla som fått barn nr 2 har sagt just så. HUR ska man kunna älska en till lika mycket. Och alla har sagt samma sak sen, det är ju inga problem. Det är så självklart när hen väl är där.

Men, det spelar ju som sagt ingen roll först. Man måste nog gå känna sådär. Oroa sig och fundera. Bara man inte blir uppäten av grubblerierna för då tror jag man ska ta hjälp av någon. Men du är klok Anna, det vet jag. Och som du säger, det är nog en livsresa bara det där - som man måste jobba på alltid. Om inte annat så för sina barns skull.

(ps. snälla please döp bebis till Have på riktigt. Så vackert ju!)

birgitmaria

Det är lika stort och lika omvälvande att vara gravid en andra gång. Och lika fantastiskt när det lilla livet kommer ut. (jag antar att det är likadant med nr 3, 4 osv... Men jag har ju "bara" 2.) Och på nåt sätt så älskar man nästa lika mycket, det går per automatik! Det hindrar ju inte alla funderingar innan. Och det kommer att gå jättebra för dig! Starkt av dig att skriva om dina tankar och jag tror inte att du är ensam att känna så. Huvudsaken är väl att inte fastna i dem, att acceptera sin oro men att den inte ska ta över. Lättare sagt än gjort. Sköt om dig! Kram

Lisa | Mammatrams

Ingen av oss är ensam med såna tankar. Jag fick mitt 2a barn för 4 mån sen, och skrev om att knyta an till andra barnet på bloggen. Jag har länkat här om du vill läsa. Kram på dig 💕

Carina

Samma fråga har jag ställt mig själv. Men jag har 4 barn och ALLA är lika älskade. Finns plats i hjärtat för mycket kärlek

Emmelie

Jag har fått äran att bli utvald till tvillingmamma med min nummer två och tre och hade samma tankar. Men det går, kärleken räcker till och med till för två små bebisar, säkert tre också om man skulle få det :-)

Eleni

Förstår dig fullt ut. Hade exakt samma tankar när jag väntade lillasyster. Så klart längtade vi och det var något vi sett fram emot - att få ett syskon till det barn vi redan hade. Men desto längre in i graviditeten som gick så fick jag på något sätt dåligt samvete över att jag inte skulle kunna fortsätta lägga all fokus på det barn vi redan har, jag älskar ju mitt barn gränslöst mycket, hur ska jag ens kunna komma i närheten av den här kärleken till någon annan också? Det kändes hemskt och det dåliga samvetet jagade mig konstant. Ändå när hon väl var ute och låg där på mitt bröst har jag nog aldrig känt mig så genuint lycklig och hel. Det vart som en kärleksexplosion jag inte hade kunnat föreställa mig trots att jag då hade varit med om det där redan en gång. Men på något vis kändes det ännu mer självklart andra gången och jag älskade den där skrynkliga lilla mini människan så oerhört starkt från första sekund! Och helt plötsligt var det inte alls längre svårt att förstå hur det skulle gå till att älska två så gränslöst mycket på en och samma gång. Man bara göra det <3

Emmelie - mamma till två och ssk-student.

Jag kände exakt sådär, exakt de tankarna brottades jag med. Jag vill säga att de är normalt.
Jag hoppas du får ordning på tankarna, Kram