Halvvägs

 
... och mer därtill! 56% av graviditeten har redan gått och idag är jag i vecka 23 (22+3). Denna graviditet betyder minst lika mycket för oss men tiden och orken finns inte till att föreviga den på samma sätt som förra gången. Då hade man ju inget annat lixom. Men jag försöker! Jag ska banne mig göra en bok (Klick) till Have med så jag försöker sätta mig framför kameran med jämna mellanrum och skriva några rader i gravidappen. 
 
Men halvvägs då vänner. En liten sammanfattning om hur jag och bulan har det! I början hade jag många orostankar att allt skulle försvinna på ett kick. Varje lite smärta och en liten blödning i v 6 gjorde att jag kastade in handduken. Men det visade sig att det var något blodkärl eller så som brustit och graviditeten flöt på. I vecka 7 satte hungern in som en chock och jag började äta kopiösa mängder! Min ursprungsvikt var låg, bara 53 kilo så nu var det dags och börja äta tyckte kroppen. Så på en månad gick jag upp 5 kilo! Totalt frosseri. I vecka 13 var det dags för KUB-test och vi fick se den lille för första gången. Lika magiskt och overkligt som förra gången! Allt såg fint ut.
 
Redan i vecka 15 började mina fogar i de nedre regionerna spöka, detta var något nytt och inget jag hade förrän sista veckorna förra gången. Vissa stunder har det varit svårt och gå, som plötsligt följts av perioder nästan utan smärta. RUL var i vecka 19 och det är verkligen en milstolpe i graviditeten. Jag hade inte känt något inifrån än och enligt många så känner man tidigare med andra barnet så det oroade mig lite. Men allt såg bra ut och nu kunde vi verligen ta in denna graviditeten på riktigt! Börja planera lite för en ny famijemedlem och berätta för nära och kära. Samma vecka som RUL känner jag att det börjar tumla runt och i vecka 20 fick jag en tydlig första spark inifrån. Det var startskottet och efter det har jag känt mer eller mindre dagligen. Igår fick pappa K-J sin första spark, "Hej pappa här är jag".
 
Hur mår jag nu då? Jo bra! Jag har börjar knapra järn och får hålla stenkoll på magen som är ett ständigt orosmål, har dragit på mig ett fett åderbrock på benet och är trött och grinig men det är sådant som hör till! Jag mår i det stora hela väldigt bra. Det är mina orostankar och ångest som är mitt stora hinder som jag kämpar med på olika sätt. Magen kom nästan direkt denna gången och nu är jag redan ganska stor med en lång mage. Om ett par veckor är det dags för MVC-besök och det ska bli intressant och se om magen är mycket större än sist och skönt att få träffa världens bästa MVC-sköterska regelbundet igen! Har saknar henne :)
 
 
4
Matilda Berlin

Men åh vad fin du är! Och vilket mirakel som är påväg =) Kram fining <3

Mirre

Ohh så härligt, samt så underbart då man får bekräftelse på sparkarna, samt så härligt för KJ att känna spark

Så fin du är <3

Emmelie - mamma till två och ssk-student.

Vad roligt att få följa dig en graviditet till, jag är verkligen så glad för eran skull <3

birgitmaria

Men grattis!! Det är så längesen jag var in och läste, så jag har ju missat massor!! En liten knodd till - det blir ju så mysigt!!