Jag tänker inte försvinna

Vecka 40 vs 4 månader efter förlossning

Jag pratade lite med min barnmorska om detta med att gå ner i vikt efter en förlossning och hur jag ska försöka hindra det denna gången. Hemligheten är ju så klart så enkel som att äta... äta, äta och åter äta. Jag kan inte säga att jag gjorde det i överflöd sist. Att hitta orsaken till varför Pärlan skrek gick först och till slut vågade jag inte stoppa i mig något pga att jag trodde att hon skulle få ont i magen av det. Sen vandrade jag med henne hela dagarna så det kunde bli en macka som K-j gjorde till mig på morgonen och sen inget mer tills han kom hem efter jobbet.
 
Denna gången ska jag äta! Jag tänker inte hitta orsaken till varför Have skriker (utgår från att det kommer blir skrik) utan jag tänker äta! Det spelade ändå ingen roll sist, hon skrek vad jag än stoppa i mig så den hetsjakten tänker jag strunta i. Sen tror jag att jag är en sådan som förlorar mycket i vikt när jag ammar men jag hoppas och tror att det inte behöver bli så hysteriskt som sist. Vem vet, amningen kanske inte alls funkar denna gången!
 
Den första bilden är tagen i vecka 40. Jag gick upp ca 20 kilo och direkt åkte många kilo av mig då jag samlade på mig mycket vatten. 2 veckor efter BF och jag har redan börjat min hysteriska viktnedgång. Den andra bilden är tagen 4 månader efter BF och jag har nu rasat 26 kilo i vikt sedan förlossningen. Redan efter 2 månader hade jag gjort det så här har det ändå stannat av. Men som sagt, nej! Inte dit igen. Jag ser ut som en liten flicka, en liten flicka som inte mår speciellt bra. Vilket jag inte gjorde heller....
 
5

Att försvinna efter en förlossning

 
Alltså herrgud ja ni... vad ska man säga. Här har ni mig! Eller halva mig! Jag tappa hakan när jag såg denna bilden av mig själv. Efter maratonamning och kolikskrik fullständigt rasade jag i vikt. Det tog ca 2 månader att förlora 26 kilo. Det slutade inte med att "gravidkilona" försvann utan ytterligare 8 kilo blev jag av med. Det var en kombination av hysterisk amning, för litet matintag och en släng av depression.
 
Min rumpa var helt borta, gone, väck! Av någon anledning hade jag skrivit upp olika kroppsmått i en bok och kom över dessa och insåg att jag förlorat 12 cm runt rumpan! Min rumpa va inte stor innan men ni ser ju på bilden, rygg och rumpa ingen skillnad! Alltså ser ni, rumpan är alltså där, de två strecken är början på låret. En rumpa har man för att man ska kunna sitta skönt, det är en viktig del på kroppen och jag kunde inte sitta på hårda stolar utan var tvungen att sitta på en kudde för sittbensknölarna stack ut.
 
Jag vägde 51 kilo som minst och när jag slutde amma började jag sakta lägga på mig men jag kom aldrig upp i min ursprungsvikt innan jag blev gravid nu med Have. Nu är jag uppe i 68 kilo och min plan är nu att försöka hålla kvar vid mina kilon så gott det går efter förlossningen! Om 2 dagar går jag hem med gravidpenning och då ska jag börja fylla frysen med kakor och matlådor! Jag vägrar försvinna efter denna förlossning oavett kolik och två hyseriska barn!
 
OBS. Jag vill bara poängtera att det är inget fel att vara smal, att väga 51 kilo eller att inte ha någon rumpa. Vi trivs allihop på olika sätt och olika är bra. Detta handlar om mig och hur jag vill att min kropp ska se ut. Jag har alltid vart smal med allt vad det innebär i kommentarer, åsikter och åtgärdsplaner. Det viktigaste vi alla strävar efter är att må bra i sin kropp helt enkelt, och vad vi mår bra av är olika. 
 
7

Idag för 2 år sedan

 
Här har ni mig för exakt två år sedan. Jag var i vecka 40 och var stor som ett hus! Sommaren 2014 var oerhört varm och jag samlade på mig massor av vatten, hua ingen lek! Härlig buk hade jag i alla fall!

Pärlan fyller snart år och jag tillägnar alla kvällar till att pyssla och planera hennes kalas. Hela helgen går i kalasets tecken med familj på lördag och vänner på söndag. Imorgon kommer moster Frida och hjälper till! Semester vänner, älskar´t! 
 
5